Hello World!

Jag minns första gången jag kom i kontakt med kod. Vi gick kanske i femte klass när jag och en vän tagit oss in på biblioteket efter stängning för att använda skolans enda dator. Han visade hur man kunde ändra innehållet i webbläsaren genom att skapa en html-fil och skriva text i några enkla taggar. Genom ytterligare någon rad kod kunde texten bli större och bakgrunden ändra färg.

Mer avancerat än så var det inte, men det öppnade upp för insikten att det fanns en baksida av allt innehåll man såg på internet och framförallt allt – att man kunde skapa sidorna själv.

Hemma på ön där jag växte upp hade vi ett hemmakontor som tillsammans med mitt sovrum utgjorde en separat stuga på tomten. Där började jag bygga min första egna hemsida. Jag lärde mig koda genom att plocka isär andras kod och försöka bygga något eget utav det. Jag byggde sidan i en vanlig textredigerare och laddade sedan upp filerna genom FTP på vårt 56k modem.

Innehållet på sidan bestod av information om mig själv och en undersida om vår hund. Det tillkom sedan undersidor med bilder och annat material som jag funnit på nätet samt en undersida med länkar. Där kunde jag spara länkar för min egen skull så att jag enkelt kunde hitta dit fler gånger. Det var så man navigerade sig på nätet – att kontinuerligt besöka sina favoritsidor för att se om något hade uppdaterats sedan sist man var där.

Att bygga saker själv är något av det mest tillfredställande man kan göra och oftast är den enda kostnaden tiden som man själv lägger på det. Men de flesta har inte tid att plocka isär saker för att lära sig hur man bygger ihop eller lagar dem – saker ska bara fungera.

Det finns en stor skillnad på de saker som vi köper och de saker som vi bygger själva – det är vårt engagemang. Det är personligheten vi ger dem genom tiden vi lägger på dem. De kanske inte blir perfekta, men det spelar ingen roll. Det handlar om skapande istället för konsumtion.